Mordförsök och konsert!

Det har då varit två händelserika dagar för mig, minst sagt.
I onsdags natt/torsdags morgon låg jag och Viktor och kollade på film och myste när en kvinna helt plötsligt gallskrek ett bra tag från lägenheten under. Saker for i golvet också, det var inte väldigt mysigt att höra. Jag trodde såklart det värsta direkt, "Viktor, vi hörde just någon bli mördad", varpå han försökte lugna mig med "nejdå, det var nog bara ett bråk". Jag ville dock ringa polisen, vilket vi inte hann göra innan vi hörde "polis!" eka i trapphuset. Skrämmande, men vi somnade till slut.
På torsdagsmorgonen går jag ner och hämtar posten, och då ser jag avspärrningar på dörren under oss. Jag går direkt in på SN när jag kommer upp och se på fan, "Mordförsök i Nyköping".
Kvinnan som anfölls av sin ex-man med kniv kom ut från sjukhuset samma dag med lindriga skador, men de psykiska lär ju inte vara helt bortblåsta... Vi låser dörren duktigt om oss nu.

Lite roligare blev det på fredag, igår. Nog för att tågjäveln till Stockholm blev inställd så vi fick vänta några timmar, men kvällen blev desto bättre!
Vi har försökt sälja våra Black Sabbath-biljetter pga att Tommy Iommi (gitarrist) fått cancer, vilket har resulterat i att konserten, iaf i Sverige, blev utbytt mot "Ozzy and Friends", vilket då är sångaren (Ozzy Osbourne) med kompband (bl a Zakk Wylde som jag snart kommer prata om). Vi lyckades dock inte med den försäljningen, och vi åkte dit ändå.

Konserten var bra. Alla die-hard fans kan inte ha varit väldigt besvikna. Jag själv åkte mest dit för förbandet Black Label Society med häftiga frontmannen Zakk Wylde, som sjunger och spelar sologitarr, en relativt ovanlig kombo! Och ja, angående detdär häftiga, bara titta på mannen!


Och ja, sen var det Ozzy. Jag gillade det. Jag blev inte frälst eller överväldigad, men jag gillade det. Det mest imponerande var dock trummisen, Tommy Clufetos. Han fick ett ordentligt solo och det syntes att han hade riktigt kul när han spelade. Han och Zakk får en delad första-plats för kvällen!


Tommy Clufetos på trummor och sångaren Ozzy i Ozzy and Friends. Bilden är inte från igår på Stockholm stadion.

Så nu är jag nöjd med spelningar på ett tag. Men igår är galet långt ifrån att ens komma i närheten av Judas Priest spelning som jag var på i slutet av April, på Hovet. Ahh, det var en perfekt spelning. Jag skrek till Rob Halford att adoptera mig. Jag vet inte om han hörde, men han gjorde tummen upp. Sen om det var åt mig... Det KAN ju ha varit så, så jag tänker fortsätta tro det. Jag kan ju tillägga att jag trängde mig längst fram på JP, vilket jag då inte gjorde igår. Fick huvudvärk och stod bak vid öl- och merchtältet. Så kan det gå...

Det var allt för denhär uppdateringen, hörs väl snart igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0